Introduktion

Syftet med WorldofAlmanacs.com (WOA), är att belysa historian kring en av de mest använda av alla publikationer världen över, oavsett religion, ekonomisk status eller tideräkning. I Sverige var almanackan, tillsammans med bibeln och bondepraktikan, ofta den enda litteratur som återfanns i folkhemmet under 1700 och 1800- talet. Almanackorna spred inte bara information om de senaste vetenskapliga upptäckterna, när man skulle skörda eller slakta, de användes också som dagbok och lektyr, och det var säkerligen många som lärde sig läsa för första gången med en almanacka i hand.

WOA:s  främsta inrikning är tryckta almanackor & kalendrar från 1500-talet till 1900-talet, och det är således här man hittar huvudparten av den nuvarande och framtida informationen. Ett tappert försök har också gjorts för att på ett så enkelt och tydligt sätt förklara den grundläggande delen i en almanacka, kalenderdelen, där tid samlas upp i enheter såsom år, månader, veckor & dygn. Vidare har också kalendersystem som använts i olika antika kulturer uppmärksammats och jag hoppas härmed att WOA ska fungera som en nyttig informationskälla för såväl en intresserad almännhet  som för samlare och andra med något specialintresse inom området. / Trevlig läsning MVH Daniel K.

Ordet almanack(a) kommer troligast från arabiskans al-manakh, vilket betyder "väder", och är en skrift innehållande en kalender över årets dagar, veckor och månader, med uppgifter om helgdagar, namnsdagar, astronomiska händelser och andra fakta.

Ordet kalender kommer från calendarium som betyder "kontobok", vilket i sin tur härstammar från Kalendae, den första dagen i den romerska månaden, då man tillkännagav marknadsdagar och festligheter m.m. En kalender refererar till delning av tid generellt, oftast i tabellformat men det behöver alltså inte handla om uppdelning i år utan fungerar lika bra oavsett vilken tidsindelning man har. En kalender kan således existera utan en almanacka, men inte tvärtom.

Efter de spår som finns, så har människan så långt tillbaka som för 30.000 år sedan noterat det faktum att månen återkommer i samma fas med jämna mellanrum, och på så vis har man kunnat räkna ut när fullmånen inträffade, för den tidiga människan var detta användbart vid t.ex jakt i tidvattenområden, när man ville ha rådmöten etc.

Det var dock först när människan började bruka jorden och odla sin egen mat som behovet av att kunna hålla koll på årstidernas skiftningar uppstod.

Eftersom man visste att det var solen som bestämde årstiderna, började man därför att räkna ut hur långt ett solår var. Detta gjorde man genom att antingen använda sig utav ett slags solur (vertikal pelare i marken) där man studerade skuggornas längd från denna, eller genom att kartlägga himlavalvet, och sedan observera genom vilka stjärnbilder solen rörde sig fram tills dess att solen återkom till samma stjärnbild igen.

I tropiska / subtropiska områden var detta inget problem, även om inte stjärnorna syntes på dagen när solen var framme, så kunde man på kvällen notera vilka de första synliga stjärnorna ovan horisonten var vid solnedgången och man kunde då räkna ut vart solen måste befinna sig.

I tempererade områden fungerade inte detta eftersom stjärnorna inte stiger lika brant från horisonten, så där byggde man instrument för att kunna räkna ut detta. Det mest kända exemplet på en sådan här anläggning är Stonehenge i Wiltshire, England (ca 2000 f.Kr), liknande men enklare konstruktioner att avläsa stjärnornas positioner på himlavalvet har dock återfunnits i stora delar av Europa.

Den första praktiska kalendern som upprättades var den egyptiska kalendern, det var denna som romarna sedan byggde vidare på och som blev den julianska kalendern som officiellt var i bruk i över 1500 år (45f.Kr-1582e.Kr). Denna utvecklades sedan vidare för att bli den gregorianska kalendern, det kalendersystem som idag merparten av världens länder använder sig av,  då den ger ett sätt att datera religiösa festivaler utifrån månens olika faser gentemot årets olika säsonger. Den gregorianska kalendern infördes i Sverige år 1753.